En oförklarlig nedläggning av R K språkförskola på Lidingö

Beslutet är taget i Röda Korsets centralstyrelse och verksamheten kommer att avvecklas under sommaren år 2008.
 
Hur kan man lägga ner en bra fungerande verksamhet som Röda Korsets språkförskola? 
Där all tänkbar underbar personal med mycket kompetens finns inom språkstörning. Spjutspetskompetens och många, många års erfarenhet av arbete med barn med språkstörning har personalen. Hur tänker man? Ingen kommun i detta land kommer aldrig att kunna erbjuda och leverera en sådan hög kvalité på sin verksamhet anpassat för dessa barn som R K Språkförskola. De har arbetat länge tillsammans och har en underbart fungerande professionell verksamhet. Det är upprörande att man nu fattat beslut att lägga ner förskolan. Allt material som arbetats fram och allt samarbete och den erfarenhet som finns och som vuxit fram hos den pedagogiska personalen byggs inte upp över en natt. Det finns ett helhetstänk från det barnen kliver över tröskel tills de går hem som jag skulle önska fler förskolor hade men det beror givetvis också på att dessa pedagoger har alla en vidareutbildning inom språkstörning så det vet verkligen vad det handlar om och därför erbjuder det optimala för dessa barn.


Tiden innan språkförskolan
Innan sonen började på R K språkförskola gick han på kommunalt dagis. Vi fick en resursperson (20 timmar) på vårt kommunala dagis till vår son. Hon är en duktig förskolepedagog men hon saknar kompetens och utbildning inom språkstörningsproblematiken. Hon skulle få handledning av logopeden på Danderyds Sjukhus men logopeden hade inte tid att besöka dagiset och se barnet i sin normala förskolemiljö. Detta ledde till att vi bara träffades på Danderyds Sjukhus och att resursen var med mig och min son på de ordinarie tiderna som sonen hade hos logopeden, en 40 minuters träff varje 5-6 vecka. När någon person på dagis på en annan avdelning var sjuk behövdes omfördelning av resurser ske vilket alltid ledde till att min son inte fick sina timmar och det blev ingen träning på dagis för honom. Vår underbara resursperson ville inget hellre än att lära sig mer om språkstörning och att arbeta med min son men verkligheten på dagis med sjuka kollegor var det inte alltid möjligt att genomföra träning av min son eller egen kunskapsinhämtning. De andra barnen prioriterades. Resurstimmar gick upp i rök!


Barnet i centrum?
Vi hade oturen att få två olika logopedvikarier på Danderyds sjukhus talklinik som inte var direkt engagerade i sitt arbete. Vi fick gå 40 minuter var 5-6 vecka för att träna vår son som har en språkstörning. Det var under mycket trist upplevelse när vi flera gånger fick samma material att träna på. Logopederna hade inte koll på vad de lämnat ut tidigare. Materialet bestod oftast av 2 kopierade A4 papper som jag tillsammans med sonen skulle träna på till nästa träff. Eftersom han snabbt tröttande på att öva på samma övningar skapade jag egna spel till honom för att få variation. Då jag sa att vi ville gå oftare och föreslog att få tätare tider fanns inte den möjligheten i deras kalender. En logoped arbetar med en kommun utom Sollentuna kommun som har två logopeder tilldelade. Jag föreslog då att vi själva kunde betala för en privat logoped. Fick då till svar att då stängs han av på Danderyd. Vem tänker på barnens bästa? Det var så sorligt att man inte har resurser och att på ett tidigt stadium få den hjälp ett barn behöver. Ja, så här kämpade vi på utan att riktigt få den hjälp vi kände behövdes för sonen. Tiden gick och jag kände en oerhörd frustration över att han snart skulle börja skolan och att vi inte fick den hjälp vi behövde. Maktlöshet och oro! Ju tidigare resurserna sätts in desto bättre för barnet.  Logopeden föreslog att vi skulle söka till Sollentuna språkförskola, vilket vi gjorde men vi kom inte in. Då det bara hade 8 platser som 15 kommuner sökte på. Han hamnade på kö-plats 31. Tillslut fick vi höra talas om att RK Språkförskola och tack och lov fick vi tillslut in vårt barn där.


R K Språkförskola - hjälp och stöd

När sonen började på Röda Korset språkförskola fick vi äntligen den hjälp och det stöd vi behöver för vårt barn. Pedagoger som kan allt uti fingerspetsarna, som ser varje barn och som utvecklar varje barn individuellt. Vi som föräldrar har fått bra stöd av logopederna på förskolan och av den pedagogiska personalen som också arrangerat kurser för oss föräldrar. Hur har man hjärta att lägga ner en sådan bra fungerande verksamhet?

Vem tänker på barnen och barnens bästa?
Vad kommer dessa barn nu ta vägen? Vem kommer att hjälpa dessa barn? Framförallt undrar man hur Bamse i Stockholm och Språkförskolan i Sollentuna skall kunna ta hand om alla barn som har behov av hjälp. Det kan de inte för det finns för få platser. Det finns för få språkförskolor i Stockholmsområdet. Vilket leder till att dessa barn hänvisas till vanliga barngrupper där ingen eller i bästa fall endast en liten kompetens finns om språkstörning. Vad händer med barnet då?  Vår erfarenhet är att vanliga barngrupper på en kommunal förskola med en resursperson är inget som gagnar dessa barn. Dessa barn behöver pedagoger och logopeder som är utbildade i språkstörning för att få hjälp. Inget annat är acceptabelt och inget annat fungerar!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0