talosprak

Tack för att jag fick komma och föreläsa hos er. Nedan finner du material och frågor kring det jag talade om den 25/11 2009. Ett urval av Power Pointbilderna som jag visade har jag skickat till er kursadministratör. Lycka till med dina studier!/Agneta

Frågor till logopederna – Fördjupning i läs- och skrivprocessen

 Bakgrund kring våra tre utredningar

Vi har fyra pojkar födda 1988, 1992, 1997 och 2001. Alla våra pojkar har varit tidiga på att gå (före eller direkt efter 1-årsdagen) och de har alla klarat av både fin- och grov-motorik tidigt. I skolan har alla barnen matematik som favoritämne, de har lätt för att ta till sig ämnet vilket lett till att de har läst på högre nivå än genomsnittet i klassen. Språkutvecklingen har varit lite olika för barnen.  Alla barnen har gått på kommunalt dagis i Danderyds kommun och där använder man Bornholmsmodellen fullt ut från dagis till förskoleklass. Vår yngsta son gick även på Röda Korset språkförskola på Lidingö under drygt ett år och det är tackvare föräldrautbildningen där som jag tog tag i de äldre barnens svårigheter.

 Språkstörning (ett barn)

Pojken född 2001, var som fjärde barnet mycket sen i sin språkutveckling. Klätterspecialist som började klättra när han var 9 månader och gick före ett års ålder. Visade med kroppen vad han ville, fenomenal på kroppsspråk och på några få ord som –Dä, ja, ne, mamma osv. Uttalade bara ett fåtal ord när han började på dagis som 1,5 åring men förstod allt som sades och tolkade alla instruktioner. Började på samma dagis som bröderna och från dag ett visste och pratade vi öppet om hans försenade tal. En glad kille som visste vad han ville och med humör. En social kille som stod högt i rangordningen på dagis. Han gick i åldersintegrerad grupp. Vid 3,5 års ålder var han fortfarande efter i talet jämfört med jämnåriga och vi tog kontakt med BVC för remiss till logoped. Utredning började år 2005. I dag läser han bra och går på Stocksundsskolan.

 Dyslexi (två barn)

Pojken född 1988, var som första barnet normal i språkutvecklingen. Älskade rim och ramsor och sånger. Han sjöng sånger i tidig ålder som han memorerade. Problemen kom med lästräning i skolan, det var svårt att lära sig läsa. Påtalade att det fanns dyslexi på makens sida och tog upp att jag kände mig orolig för hans läsutveckling och att jag gärna ville göra utredning. -Det kommer…, blev svaret ett flertal gånger under hans skolgång. Klarade av låg- och mellanstadiet bra och även högstadiet. Fick problem i gymnasiet med ämnena spanska, svenska och samhällskunskap. Bra på engelska. Gick om ett år. Utredning började år 2007 då han gick sista året på gymnasiet och var 19 år. Utredningen gjordes på mitt initiativ. Två gångers besök och fyra sidors utredning.

 Pojken född 1997, var som tredje barnet lite senare i språkutvecklingen. Gick hos dagmamma men fick efter en sommar snabbt byta till dagis. Där vill han inte prata med fröknarna utan bara med bästa kompisen. Problemen kom med läsinlärning i skolan, det var svårt att lära sig läsa. Att stava var också svårt och att skilja på e och ä, b och p, o eller å, b och p, i och e mm. Bra på engelska. I inlärningssituationen överbelastas arbetsminnet och han glömmer när han blir stressad och är glömsk ibland. Utredning började år 2007 då han gick i årskurs 3 och var 10 år. Utredningen gjordes på mitt initiativ. Tre gångers besök och 11 sidors utredning.

 Stora skillnader – reflektion Skolan hade inte agerat för någon utav barnen. Båda utredningarna gjordes efter att jag ringt till skolorna och bett dem skriva remiss för båda barnen med dyslexi. Väntetiden var 18 månader för utredning på DS då men via Vårdgarantin fick vi utredning efter 10 månader på båda barnen. Äldsta barnet var myndig, 19 år när utredningen tillslut gjordes och gick sista året på gymnasiet och det andra barnet var 10 år och gick i årskurs 4 i grundskolan. Vi gjorde utredningar på olika logopedmottagningar, Danderyds sjukhus och hos Logopederna på Kungsholmen. Hanteringen var olika på ett flertal områden bl a informationen inför och under utredningsförloppet skiljde sig åt och så även utredningarnas innehåll gällande detaljer information och antal sidor, detaljer om elevens behov och även hantering av kompensatoriska hjälpmedel var olika och så även antal besök för utredningen.

Danderyds sjukhus gjorde utredningen på vår äldsta son. Informationsträffen om dyslexiutredningar som både jag och min man var anmälda till ställdes in på Danderyds Sjukhus samma dag den skulle vara, ingen ny informationsträff erbjöds oss trots att jag ringde och bad om att få komma ifall de arrangerade träffar längre fram. Jag fick en kortfattad broschyr på posten för att jag ringde. Han fick inga kompensatoriska hjälpmedel utan bara en lista på kompensatoriska hjälpmedel och en uppmaning om att han borde prova dessa på dagtid i Solna innan logopeden skrev ut dessa till honom. Han hade då två månader kvar i gymnasiet, så det blev inget besök i Solna. Eftersom han var myndig fick vi som förälder ingen information via Talkliniken utan all information gick direkt till sonen. Jag kunde inte närvara vid det sista mötet då resultatet presenterades, vilket var synd. Eftersom jag hade frågor efter att jag läst utlåtandet så ringde jag logopeden på DS under två veckors tid men fick hela tiden via telefonsvararen reda på att hon satt i möte. Då jag skulle till oralmotoriska med vår yngsta son passade jag på att söka upp äldsta sonens logoped. Döm av min förvåning när jag fick reda på att hon slutat för två veckor sedan – jag bad dem ändra meddelandet i telefonsvaren! Ett plus i kanten var att jag fick träffa en annan logoped för att få svar på mina frågor kring hans utredningstext.

 Logopederna på Kungsholmen skrev en mycket utförlig utredning med även tips för hur eleven i klassrummet bör få stöd av läraren, t ex anteckningar, lista med svåra ord m m. Inför sista träffen uppmanades vi att ta med specialläraren och gärna en av klasslärarna. Bara specialläraren kom med. Presentationen var anpassad för och gjordes för sonen, vilket jag uppskattade eftersom han lättare kunde förstå sin dyslexi och hur han kan få hjälp. Han fick med sig fyra kompensatoriska datorprogram,

• Word Read Plus
• Gustavas Ordbok
• Spell Right
• Stava Rex

direkt i handen. Informationen var mycket bra redan första träffen då vi fick veta händelseförloppet och vi hade chans att ställa frågor varje gång då de tog sig tid till detta. Jag lärde mig de kompensatoriska datorprogrammen och undervisade min son som i sin tur lärde ut programmen till specialläraren. Han gjorde även installation i skolan och hemma av programmen. Inget av programmen fanns på skolan. Dessa fick vi kämpa för att få dit så även för att få läroböcker med CD-skiva och Daisy-skivor i de olika ämnena. Det har blivit många möten med lärarna och speciallärare samt med rektor för att få tillgång till dator och kompensatoriska hjälpmedel. Efter att vi hade väntat 10 månader på den utlovade datorn till sonen kom den äntligen men han fick en dator från skolan som inte hade tillräcklig kapacitet för de kompensatoriska hjälpprogrammen. Vi valde att ta dit en egen dator till sonen som vi skänkte till skolan.

 Skolornas hantering

Informationshanteringen kring utredningsrapporterna på skolorna har för våra barn hanteras på olika sätt. Vi valde att vara öppna och bad skolsystern kopiera utredningarna till samtliga mentorer och klasslärare. Vi gav även tillstånd att öppet prata om barnens dyslexi. Vi har ändå saknat återkoppling och dialog ang informationshanteringen. När nya lärare kommer in i bilden faller ofta informationen mellan stolarna. Vissa lärare har inte läst eller följt de råd som finns i utredningarna, trots upprepade påstötningar och trots att de har tillgång till utredningarna. Det är även problem med vikarier och när t ex hemkunskapslärare undervisar och inte tar hänsyn till de barn som har dyslexi. Det är en evig kamp och mailväxling för oss föräldrar för att få lärarna att förstå hur skrivningar, lektioner, projektarbeten mm skall planeras utifrån barn med läs- och skrivsvårigheter. Tyvärr händer det dråpligheter väldigt ofta p g a okunskap och barnen kommer i kläm.

Reflektioner

• Uthållighet, tid och kraft och ett evigt kämpande för att få hjälp för barnen har krävts både i kontakt med landsting, kommun och skola.
• I dag upplever jag att det är stora skillnader på hjälp beroende på var man bor.
• Många kommuner har skarp-ihop-klasser med barm som har flera olika slags funktionshinder i en och samma klass. Alla barn har olika behov.
• Upplever också att det finns ett stort glapp mellan hjälp då det gäller språkstörning. Vi blev erbjudna logoped tid var 6:e vecka, vilket inte räckte för sonen. När han började på språkförskola fick han ordentlig hjälp under det dryga år han gick där. Det borde finnas ett alternativ där emellan också. Behov av fler besök per intervall i tid, t ex varje vecka och gärna ute hos barnen i deras kända miljö vore önskvärt.

 Frågor

 

1. Har vi en rättvis logopedhjälp för barnen med läs- och skrivsvårigheter och språkstörning i dag?
2. Vad händer med de barn vars föräldrar inte orkar driva på och kräva hjälp?
3. Vad kan göras åt glappet mellan språkförskola och logoped tid var 6:e vecka?
4. Finns flera alternativ till behandling i dag för barn med större behov som inte får plats på språkförskola?
5. Vad kan göras åt skillnaderna för hur olika instanser, privata aktörer och landstingen gör utredningar?
6. Är det möjligt att likrikta utredningarna och hanteringen kring utredningarna?
7. Vad kan ni logopeder göra för att informationshanteringen till oss föräldrar utvecklas och blir bättre innan, under utredningstiden och efter? Det är viktigt att lyfta fram ordlista, info häfte och föräldranätverk. Vad mer kan göras?
8. Väntan inför utredning var alldeles för lång upplevde vi. (18 månader blev till 10 med hjälp av vårdgarantin). Vad kan göras åt kötiden?
9. Kan utredningen göras på en plats (skolan/dagis) som är mer känd för yngre barn?
10.  Kan ni som logopeder vara ett stöd och behjälpliga vid informationsspridningen på skolorna?
11. Vad kan vi göra för att slippa ha elever i skrap-ihop-klasser?
12. Hur kan vi som föräldrar tillsammans med er logopeder få lärarna att följa era rekommendationer i utredningarna?
13. Ansvaret och helhetsgreppet för hantering av kompensatoriska hjälpmedel saknas. Vem ansvarar för utbildningen av logopederna, lärarna, eleverna och föräldrarna? Känner att det faller mellan stolarna i dag.

 

_____________________________________________________________________

 Några viktiga punkter till slut till er logopeder:

 

• Bemötande

•  
  • Se barnet inte mig som vuxen
  • Varje barn är unik både med och utan läs- och skrivsvårigheter
  • Stärk det positiva, alla är bra på någonting
  • Fokusera inte bara på problem utan se möjligheterna
  • Tänk på att vi föräldrar är en resurs
  • Delge och presentera informationen för barnet/ungdomen på deras nivå så de kan ta till sig vad det innebär att leva med läs- och skrivsvårigheter
    
    
• Information till oss som föräldrar
  • Tag gärna fram en folder med information
    • hur utredningen går till, före, efter och vad händer sedan…
    • vad det innebär att ha läs- och skrivsvårigheter
    • ordlista, terminologi
    • vikten av föräldranätverk, av att få träffa andra föräldrar i samma situation och utbyta erfarenheter och att stärka varandra
  • förebered oss på att vi behöver kämpa för våra barns rättigheter och uppmana oss att lära oss mer om läs- och skrivsvårigheter eftersom det blir lättare att ställa krav men framför allt hjälpa våra barn

 

 BLOGG  http://talosprak.blogg.se

Välkommen att besöka min blogg där du finner information om bl a:

• dyslexi och språkstörning
• föreläsningar
• föreningar
• föräldranätverk
• litteratur tips
• filmer
• länktips
• med mera

 

Sprid gärna information om att bloggen finns till de som har behov av att veta mer om språkstörning och dyslexi. Tackom!

Välkommen till bloggen!

 Tips på litteratur (Litteratur tipsen finns på bloggen också, se bl a Tips om dyslexi och språkstörning. Intressanta är även länktipsen om olika projekt, filmer, föreningar mm)

 

·          Att leva med språkstörning, Inger Blom & Malena Sjöberg

·          Ibland låtsas jag att jag förstår, Malena Sjöberg

·          Språkstörning hos barn och unga i skolåldern, Anna-Karin Arnald

·          Språkstörning i kombination med flerspråkighet, Eva-Kristina Salameh

·          Språkstörning hos Förskolebarn, Åsa Sjöberg och Iris Samuelsson

·          Språkstörning - Lots till samhällets stöd, Eva Borgström

Ovanstående böcker och häften kan du beställa på Talknutens hemsida: http://www.afasi.se/index.php?option=com_content&view=article&id=91&Itemid=87

 

·          Vad alla behöver veta om läs- och skrivsvårigheter, Torbjörn Lundgren, Karin Ohlis

·          FDBs 11 förslag – Dyslexi, kontakta FDB

·          LÄSK-pärmen kontakta FDB

·          Dyslexi – aktuellt om läs- och skrivsvårigheter, Svenska Dyslexiföreningen

·          Kompensatoriskt stöd vid studier, Ulla Föhler & Eva Magnusson

·          Läsa och skriva fast man inte kan, Ulla Föhler & Eva Magnusson

·          Kunskap och lärande i IT-samhället, Berit Rognhaug

·          Datatek – En studie om föräldrars erfarenheter av och förväntningar på datatekverksamhet, Peg Lindstrand

·          Annorlunda barnbarn, Monica Klasén Mac Grath

·          Dyslexi Vad är det?, Christopher Gillberg, Maj Ödman, Natur och kultur

·          Dyslexi En introduktion, Ester Stadler, Studentlitteratur

·          Ungar är olika, Hur kan förskolan hjälpa barn med svårigheter? Agneta Hellström, Liber

·          Svårt att läsa och skriva, Pia Wallenkrans

·           Dyslexi- aktuellt om läs- och skrivsvårigheter Svenska dyslexiföreningen

 

På nästa sida finns information och några tankeväckande frågor om vad som sker efter vi fått utredningen gjort hos er. Vårt eviga kämpande …

Nedanstående finns med för att belysa att vi som föräldrar behöver kämpa för förståelse även i skolan – inget är självklart!

 

Ansvar i skolan

 

Mail växling med mentor på gymnasium ang dyslexi och hjälpmedel

Hej, mentor!

Jag vill komma i kontakt med dig angående min son. Jag har pratat med skolsköterskan som skrev remissen på utredning av hans dyslexi i juni år 2007. Och jag vill bara följa upp att utlåtandet med hans dyslexi har nått ut till alla lärare som han har så att han kan få hjälp och stöd i klassrummet.

 

Finns cd-skivor för kurslitteraturen i svenska b och c? Finns cd-skivor för kurslitteraturen i religion? Hans starkaste inlärningskanal är via hörseln och det vore därför ett mycket bra stöd för honom. Tackom! /Agneta Nilsson

---

 

Hej Agneta!

Jag har fått information om din son dyslexi, det är många av våra elever i många klasser som har dyslexi och därför är det viktigt att eleven själv pratar med varje lärare och påminner om vad de behöver hjälp med. Man har t ex rätt till längre skrivtid och rätt att skriva uppsatser på dator. Han får själv påminna sina lärare om det inför prov och liknande. Kurslitteratur ska finnas på cd-skivor och då får eleven gå och låna dem i bokförrådet. Det är den hjälp som erbjuds i de olika kurserna, det finns även extrahjälp hos speciallärare och i Lärcentrum som han och övriga elever har blivit informerade om.

Om ni vill kan jag maila hans lärare och påminna dem om hans dyslexi. Annars är det bästa att han själv pratar med sina lärare om det stöd han behöver. M v h/mentor

 

Frågor - Ansvar i skolan – Läs mailväxlingen ovan

 

1. Hur kan man få elever som inte vill visa i klassrummet att de har läs- och skrivsvårigheter att använda kompensatoriska hjälpmedel? De eleverna får i vissa skolor ha en dator med kompensatoriska hjälpmedel, de andra eleverna har ingen dator.
2. Hur kan eleven få hjälp om inte läraren kan eller förstår användningsområdena för de kompensatoriska datorprogrammen?
3. Hur kan läraren planera lektionernas innehåll för elever med läs- och skrivsvårigheter om de inte kan tillräckligt om läs- och skrivsvårigheter eller om kompensatoriska hjälpmedel?
4. Vem är ansvarig för att t ex få muntligt förhör, är det elevens eller lärarens?
   1. Är det rätt att ansvaret skall ligga på eleven?
   2. Klarar alla elever av att hela tiden påminna lärarna om sin dyslexi?
   3. Är det ett för tungt ansvar för elever? Klarar och vill alla elever informera hela tiden? Tär på självkänslan?
5. Vilken anpassning sker i klassrummet egentligen? Hur kan man som förälder få insyn i att anpassningen verkligen sker för barn med läs- och skrivsvårigheter?
6. Är det vår lott som föräldrar att behöva kämpa för att få kompensatoriska hjälpmedel till skolorna?
7. Varför finns inte öronmärkta pengar för varje elev med läs- och skrivsvårigheter som följer barnet?
8. Universiteten har öronmärkta pengar för hjälp för målgruppen men vilka av våra barn kommer dit om inte hjälpen sätts in tidigt i grundskolan?
   
   Studier visar att det är hjälpen tidigt som bidrar till resultaten och för hur det går i skolan för våra barn och att det är viktigt att hjälpen finns kontinuerligt under skoltiden och individanpassas också!