talosprak

Artikel publicerad i Tal & Språk nr 2, 2013 (Svensk Förening för Fonitatri och Logopedi)

 

En förälders reflektioner...

Se mig för den jag är!

Jag har tre pojkar med dyslexi varav en av dem också har en språkstörning. Min erfarenhet är  att individanpassningen brister i många klassrum i dag och att eleverna därför inte får växa i sin egen takt. De flesta lärare saknar i dag utbildning i hur de ska arbeta med och möta barn med läs- och skrivsvårigheter och därför läggs stort ansvar på eleven själv.

 

Elever med dyslexiläser helst med öronen

Mina barn liksom andra elever som har dyslexi läser helst med öronen för att inhämta faktatexter. Vid skrivningar är det viktigt att barnen med dyslexi enbart kan fokusera på att svara på uppgiften och visa sin kunskap – inte att energin går åt till att tyda texten och förstå frågan. Ett barn med språkstörning läser gärna texten själv men behöver diskutera innehållet i texten och få det förklarat från olika synvinklar för att kunna ta till sig textens innehåll. Muntligt prov kan vara ett bra stöd för dessa elever.

 

I år har nationella provet i svenska ändrats för årskurs nio så att det har förlängts för alla elever och de med läs- och skrivsvårigheter har inte längre rätt till förlängd skrivtid. Hur rättvis är vår skola då? Tillgodoser skolan alla elevers behov? Jag efterlyser individanpassningen!

 

Andra elever läser med ögonen

Det är en självklarhet att elever med glasögon eller hörapparat får använda sina hjälpmedel dagligen i skolan, på skrivningar och på nationella prov. Det är ingen lärare som betraktar det som fusk. Jag har aldrig upplevt att en lärare skapar en ”rättvis” provmiljö genom att låta elever med behov av glasögon eller hörapparat få ta av sig dessa inför något prov, läxförhör eller nationella prov. Dessa elever läser med ögonen. Elever med dyslexi läser med öronen men att använda talsyntes som läser upp texten betraktas som fusk för dessa elever. Då gäller det att som förälder veta vilka rättigheter en elev med läs- och skrivsvårigheter har, så att de kan kompenseras med lärverktyg under prov eller få möjlighet att göra ett muntligt prov, vilket inte är självklart att eleven erbjuds. Har vi en rättvis skola då ? Ges elever samma förutsättningar och möjligheter till att lyckas?

 

Generalisera inte

Du får som förälder alltid se upp – det finns så många föreställningar om barnen som har dyslexi. Kom ihåg att varje människa är unik, och att styrkor och svagheter gällande deras läs- och skrivsvårigheter, är olika för varje elev. Det är farligt att ha en fast föreställning och att generalisera. Jag har tre pojkar med dyslexi. Alla tre stavar bättre på engelska än på svenska men jag har många gånger fått höra att engelska kommer bli svårt för pojkarna p g a deras dyslexi, vilket inte alls stämmer för mina barn. Kom ihåg att läs- och skrivsvårigheter har många olika ansikten och att de är unika för varje elev likväl som eleven själv är unik.

 

 

Legitimation på kunskap om läs-och skrivsvårigheter

Jag efterlyser en obligatorisk utbildning för lärare så de står rustade att möta barn med läs- och skrivsvårigheter. Jag har ofta undrat hur det kommer sig att så många lärare jag mött under åren kan så lite om läs- och svårigheter och om IT och t ex vad en Daisyskiva eller vad ett lärverktyg är, vilka lärverktyg som finns och hur de används. Lärarna kan hjälpa till med att tala i klarspråk och ha bra struktur vid genomgångar, förbereda elever om nästa arbetsområde, använda bildstöd, erbjuda anteckningar eller dispositionstexter av innehållet i lektionen, inspelning av föreläsningar så eleven kan lyssna flera gånger, tillåta alternativa redovisningssätt och göra ordlistor i varje ämne. De kan se till att allt material finns digitalt och kan mejlas ut och att  skolböckerna finns som ljudfiler. Allt detta gagnar alla elever i klassen inte enbart eleverna med dyslexi. Jag önskar att studieteknik och retorik införs tidigt i skolan för alla elever, inte bara som tillval.

 

Min dröm

Jag drömmer om, som så många andra föräldrar, en rättvis skola där alla elever uppmärksammas och utvecklas i sin egen takt. Där elever får arbeta vidare i de ämnen de är duktiga i och får stöd i de ämnen de behöver. En skola där skillnader i kommuners satsning på IT,  lärverktyg och kompetensutbildning av lärare finns och där antal datorer per elev är rättvist fördelade. En skola där lärarna har gått en mycket bra utbildning med djup kunskap i läs- och skrivprocessen och utbildats i hur de pedagogiskt kan integrera IT och lärverktyg i undervisningssituationen. En skola där elever börjar kartläggas redan i förskolan för att skolan ska upptäcka om eleven har läs- och skrivsvårigheter.  En utökad kontakt mellan logopeder, föräldrar och skolpersonal skulle gagna våra barn. En bra dialog är viktig. Det är vad jag drömmer om.

 

Besök gärna min blogg http://talosprak.blogg.se där finns råd och tips om t ex hur läxläsningen kan göras mer lustfylld, litteraturförslag, länkar till intressanta sidor.

 

 

 

Agneta Nilsson

förälder, IT-konsult & ICC Coach