Språkstörning - Dyslexi, svårt att upptäcka?
Kompetens saknas
Skolan har genom åren förändrats. Vi har många engagerade lärare som kämpar varje dag med att undervisa våra barn. År 1995 började min äldsta son i ettan i en klass med 13 elever. Klassen fylldes dock på under hela lågstadiet men elevantalet blev inte över 20. Skolan hade som riktlinje elevantal 20 elever per klass i både låg-, mellan- och högstadium. I dag är det betydligt fler elever per klass i alla stadium. Vissa klasser har 25 och ibland även 31 elever redan i förskole-klassen. Visst påverkas elevantalet av att det vissa år är stora barnkullar men elevantalet har ökat betydligt. Förmodligen är det en av de bidragande orsakerna till att lärare inte uppmärksammar att vissa barn har dyslexi. Den troligaste orsaken är dock att det helt enkelt inte finns tillräckligt med kunskap om språkstörning i skolan hos lärarna och att de tecken på dyslexi (läs- och skrivstörning) som eleverna visar inte uppmärksammas.
Egen kunskapsinhämtning ledde till insikt
I och med att min yngsta son fick diagnosen tal och språkstörning. Han har dock mest uttalsproblem så har jag läst flera böcker om språkstörning, deltagit i föräldrarutbildningar och flera föreläsningar. Med mina nya kunskaper började jag komma till insikt om och misstänka att min tio-åring har dyslexi. Jag pratade med hans lärare och skolsyster om mina misstankar. Han gick då i årskurs 3. Skolsyster skickade iväg remissen innan sommaren år 2007 och nu i februari år 2008 efter ett antal besök hos logoped har det konstaterats att han har dyslexi. Han går nu i 4:an.
Det ordnar sig alltid
När äldsta sonen som nu går sista året på gymnasiet gick i lågstadiet tog jag upp med hans klasslärare att jag trodde han hade dyslexi och ville att man skulle göra en utredning. Han hade det kämpigt att lära sig läsa, kastade ofta om konsonanter när han läste och hade svårt med stavning dubbelteckning i ord och att skilja på e och ä men fick höra att han kommer nog i fatt. Många barn är sena med att stava och att läsa. Det ordnar sig.
...men det gjorde det inte
I våras ringde jag till gymnasiet och bad även skolsyster där skriva en remiss för utredning om dyslexi. Nu är det konstaterat att han också har dyslexi. Han har alltså gått hela sin skolgång från förskola till år 3 på gymnasiet utan att någon lärare har uppmärksammat hans dyslexi. Hur kan alla inblandade missa detta? Jag är så glad att jag ringde skolsyster i våras och bad om en utredning så att vi äntligen får en förklaring till att han har haft det kämpigt att lära sig nya språk och verkligen fått kämpa med vissa ämnen i skolan. På utvecklingssamtalen genom åren har vi fått höra att han borde vara mer aktiv på lektionerna, att han är tystlåten och inte säger så mycket. Vi har även tagit upp hans svårigheter med stavning och att han inte gillar att läsa.
Skolgång utan hjälp
Tänk ifall han under skoltiden hade fått den hjälp han faktiskt har rätt till! Tänk ifall han hade fått mer tid på alla skrivningar. Han hade förmodligen läst ett annat språk i mellanstadiet. Vi valde extra engelska istället för att sätta in ett nytt språk. Han hade förmodligen inte hoppat av sina spanska studier i gymnasiet. Han hade förmodligen inte haft motstånd att läsa böcker och han hade förmodligen inte heller läst om och bytt inriktning på gymnasiet i årskurs två. Nu går han fyra år på gymnasiet istället för tre. Han har fått slutbetyg i flera ämnen både i årskurs 1 och 2 på gymnasiet utan hänsyn har tagits för hans dyslexi. Hade han kunnat få högre betyg? Förmodligen!
Vad händer med barnet?
Men tag även i beaktande vad det gör med en persons självbild och självförtroende! Ge utrymme till alla barn att växa efter deras förutsättningar och ge dem den bästa hjälpen utifrån individens behov! Bli mer uppmärksamma på elever som har det kämpigt med stavning och läsning. Se även de tysta eleverna! De kanske döljer sig bakom tystnad p g a att det är svårt att hitta rätt ord och att hålla en röd tråd i berättandet. Ett barn med dyslexi blir ofta utagerande eller tyst, alltså kan detta vara ett ytterligare tecken på dyslexi. Bli mer observant i skolan och tänk på elevens bästa för desto tidigare hjälp desto bättre för eleven. Det fanns många tecken på dyslexi hos vår son men både lärare och vi som föräldrar såg inte dessa tecken, tyvärr.
Vidareutbildning till all pedagogisk personal inom språkstörning
Kunskapen om dyslexi i skolan bland lärare och annan personal måste bli bättre. Barn och ungdomar skall inte behöva gå igenom hela sin skolgång utan att skolan uppmärksammar dyslexi. Alla lärare och förskolepersonal måste utbildas i språkstörning, tal- och lässvårigheter. I lärarutbildningen måste större tyngdvikt läggas på dyslexi och språkstörning. Vidareutbilda alla lärare och annan pedagogisk personal som arbetar med barn inom dyslexi och språkstörning. Det finns ca två elever per klass som har dyslexi. Det är bra sorgligt att som förälder konstaterat att det var tack vare att jag lärde mig mer om språkstörning som jag kom till insikt att en utredning om dyslexi behövde göras på mina barn. Borde inte skolan ha reagerat? Förmodligen finns det ännu fler ungdomar som har gått igenom skolan utan att ha fått rätt förutsättningar och den individanpassning och de speciella hjälpmedel de har haft behov av men inte fått.
Värt att tänka på
En rättvis och jämställd skola? Nej! Tänk om elever med behov av glasögon inte fick använda glasögonen under hela sin skoltid. Varför är det självklart att barn med glasögon får använda dessa i skolan? Medans barn med dyslexi inte syns och upptäcks och inte får de kompensatoriska hjälpmedel som de behöver?
Jag vill ge en uppmaning till alla skolledare och kommuner att satsa på vidareutbildning av sin personall om språkstörning, tal-, läs-,skrivsvårigheter så att fler barn får rätt hjälp i god tid under sin skolgång. Alla pedagoger på daghem bör även få denna vidareutbildning. Satsa även på att lära ut de pedagogiska hjälpmedel som finns. Ett skoldatatek - en självklarhet i varje kommun. (Se inlägget Ett studiebesök på Skoldatateket i Vallentuna)
Det är sorgligt att det finns så bistande kunskaper i att upptäcka dyeslxi och sätta in evidensbaserade åtgärder. Visserligen ligger det högt upp på agendan i den senaste lärarutredningen att åtgärda detta problem.
Det kommer att ta några år innan vi ser förbättringar i skolan. Det är kriminellt att inte ge dyslektiska elever den hjälp de behöver, säger prof. Mats Myrberg.
ore det inte en bra ide att vi granskar och betygsätter våra skolor och kräver vår rätt till våra barn.
Skolan en orättvisemaskin
Det är sorgligt att det beror på vilken skola du går på som avgör vilken hjälp du får för att utveckla din dyslexi. Oavsett diagnos eller ej så borde ju varje elev få den hjälp de behöver.
Stainne skalan den borde användas på alla elever, vilket Föräldraföreningen för dyslektiska barn rekommenderar i DN artikeln 14 jan, 2009, om mamman som inte får stöd för sin 12 åriga dotter.
På skalan som defenierar läsflyt, läsförståelse, ordigenkänning m.m. får man en bra bild om vad eleven befinner sig. En dyslektiker kan ha 15 på läsflyt och 100 på läsförståelse. Här behöver då läsflytet tränas upp.
Vad jag förstå är forskarna ganska ense om att alla parametrar på staiine skalan går att träna upp över 50.
Om jag uppfattat Martin Ingvar rätt, säger han att det går upp till 70 procent av den fulla kapaciteten för en dyslektiker. Börja tidigt och träna på rätt saker.
Problemet ligger att lärare har oftast för låga kunskaper att tolka utredningar och sätta in rätt interventioner för läs och skrivsvårigheter. Här säger prof. Mats Myrberg att sveriges lärare behöver mer specialpedagogisk utbildning.
Jag ser fram emot tydligare riktlinjer i skolfördningen som defenierar kvaliten d.v.s vad läraren behöver kunna för att ge effektivt stöd. Idag har vi framgångsrika evidensbaserade metoder för att utveckla läs och skrvförmågan. Skolan behöver arbetade mer evidensbaserat.
I vården är det en självklarhet att arbeta evidensbaserat varför skall detta vara ett probelm i skolans värld?
I Holland får alla med en dyslexi diagnos hjälp inom sjukvården.
Man kan tycka att elever som inte uppfyller kriterier för diagnos men av andra skäl har skriv och lässvårigheter borde självklart få hjälp med sina svårigheter.
Vi behöver speciallärare i skolan som har kunskaper om metoder som har evidens som kan ge individanpassade åtgärder vad eleven skall göra hemma och i skolan.
15 jan, 2009, fortsätter Dagens Nyheter att diskutera Friskolan Raketen. Rektorn säger att skolan har speciallärare en dag i veckan, i samma artikelserie uttalar sig specialläraren att hon endast arbetar två timmar i veckan på Raketen. Mycket anmärkningsvärt att specialläraren har dubbla tjänster. Bra att utbildningsförvaltningen utreder om specialläraren fullföljt sina arbetsuppgifter på sin ordinarie heltidstjänst på Frans Schartau gymnasium.
Mycket dålig lösning att Raketen väljer att anställa en speciallärare som redan har en heltidstjänst på en annan skola. Borde inte specialläraren vara på gymnasieskolan och ta hand om sina elevers behov?
Frikskolan Raketen har en vinst på fem mijloner kr, de har dessutom betalt skatt på dessa pengar. och erbjuder för sina 230 elever oerhört begränsad mängd speciallärar tid. Har inte personella reurser att erbjuda särskilt stöd i svenska på annan tid än på lunchrasten.
I en fämförelse med andra friskolor i motsvarande storlek, fanns det ingen som hade vinst i sina bolag på mer än 700 000 kr.
Inger Stark skolledamot Stockholm stad för vänstern, säger att om vi kommer till makten kommer vi att granska hur friskolorna använder skolpengen.
Skolan en orättvisemaskin
Det är sorgligt att det beror på vilken skola du går på som avgör vilken hjälp du får för att utveckla din dyslexi. Oavsett diagnos eller ej så borde ju varje elev få den hjälp de behöver.
Stainne skalan den borde användas på alla elever, vilket Föräldraföreningen för dyslektiska barn rekommenderar i DN artikeln 14 jan, 2009, om mamman som inte får stöd för sin 12 åriga dotter.
På skalan som defenierar läsflyt, läsförståelse, ordigenkänning m.m. får man en bra bild om vad eleven befinner sig. En dyslektiker kan ha 15 på läsflyt och 100 på läsförståelse. Här behöver då läsflytet tränas upp.
Vad jag förstå är forskarna ganska ense om att alla parametrar på staiine skalan går att träna upp över 50.
Om jag uppfattat Martin Ingvar rätt, säger han att det går upp till 70 procent av den fulla kapaciteten för en dyslektiker. Börja tidigt och träna på rätt saker.
Problemet ligger att lärare har oftast för låga kunskaper att tolka utredningar och sätta in rätt interventioner för läs och skrivsvårigheter. Här säger prof. Mats Myrberg att sveriges lärare behöver mer specialpedagogisk utbildning.
Jag ser fram emot tydligare riktlinjer i skolfördningen som defenierar kvaliten d.v.s vad läraren behöver kunna för att ge effektivt stöd. Idag har vi framgångsrika evidensbaserade metoder för att utveckla läs och skrvförmågan. Skolan behöver arbetade mer evidensbaserat.
I vården är det en självklarhet att arbeta evidensbaserat varför skall detta vara ett probelm i skolans värld?
I Holland får alla med en dyslexi diagnos hjälp inom sjukvården.
Man kan tycka att elever som inte uppfyller kriterier för diagnos men av andra skäl har skriv och lässvårigheter borde självklart få hjälp med sina svårigheter.
Vi behöver speciallärare i skolan som har kunskaper om metoder som har evidens som kan ge individanpassade åtgärder vad eleven skall göra hemma och i skolan.
15 jan, 2009, fortsätter Dagens Nyheter att diskutera Friskolan Raketen. Rektorn säger att skolan har speciallärare en dag i veckan, i samma artikelserie uttalar sig specialläraren att hon endast arbetar två timmar i veckan på Raketen. Mycket anmärkningsvärt att specialläraren har dubbla tjänster. Bra att utbildningsförvaltningen utreder om specialläraren fullföljt sina arbetsuppgifter på sin ordinarie heltidstjänst på Frans Schartau gymnasium.
Mycket dålig lösning att Raketen väljer att anställa en speciallärare som redan har en heltidstjänst på en annan skola. Borde inte specialläraren vara på gymnasieskolan och ta hand om sina elevers behov?
Frikskolan Raketen har en vinst på fem mijloner kr, de har dessutom betalt skatt på dessa pengar. och erbjuder för sina 230 elever oerhört begränsad mängd speciallärar tid. Har inte personella reurser att erbjuda särskilt stöd i svenska på annan tid än på lunchrasten.
I en fämförelse med andra friskolor i motsvarande storlek, fanns det ingen som hade vinst i sina bolag på mer än 700 000 kr.
Inger Stark skolledamot Stockholm stad för vänstern, säger att om vi kommer till makten kommer vi att granska hur friskolorna använder skolpengen.
5 feb.sände p1 morgon ett reportage om dyslexi med Martin Ingvar. Alla ddyslektiska markörer kan upptäckas redan i sexårsåldern. Han beundrar alla arga "tigermammor",stå på eroch kräv er rätt för era barn i skolan.
Ville bara säga vilken grym å bra mamma du är!!
Jag gick i en liten klass med en utbränd fröken som bara var där för hon var tvungen.Har alltid haft de svårt i skolan redan från början. När vi skulle börja med nya ämnen hade jag det jätte tufft som med engelska då satte min lärare ut mig i koridoren så jag fick sitta med min engelska bok där.Lärde mig inte mycket av de . Min mamma tyckte de var hemskt att de skulle vara så hon prövade prata med läraren flera gånger att de fick inte vara så. Tror att om mamma hade haft mer kött på benen vetat mer så hade hon stridigt mera.Både mor och jag famlade i mörkret. Detta var i 4:an i 7:an fick jag hjälp och då var jag nog i 5 engelska om ens det.När jag var 20 år fick jag bekräftat att jag har dyslexi och ganska svåra inlärningsvåringheter. Nu sitter här 6 år efter beskedet och läser till lärare och denna veckans ämne är läs – och skrivsvårigheter MVH Anna
